Jag och Emilia hade en liten diskussion om vänner igår i skolan. Ingen stor diskussion men det fick mig att börja fundera på varför man egentligen håller kvar vid vissa personer. Att man aldrig lär sig. Jag säger inte att det är fel på dessa personer utan jag säger ist att jag och denna person inte passar ihop. Varför fortsätter man att umgås med människor som aldrig förändrar sig? Är det då inte bättre att lägga ner den tiden på de vännerna man vet kommer stanna kvar i ens liv? Jag kan iaf säga att jag vet exakt var jag har mina vänner och mina "vänner" för det är vad vissa har blivit för mig med tiden, "vänner". Jag tycker inte att vänskap är att spela upp en falsk roll inför en människa bara för att hålla god min. Man ska kunna vara sig själv med sina vänner. Sen märker man så väl på de som inte är sig själva att det bara spelar en roll. Men det är något som visar med tiden efterhand som saker händer... Och denna hösten har ju varit händelserik!

Man kan se på vänskapen som att man väljer sina och att man då väljer vänner som liknar en själv, man speglas i varandra. Vänskap kan också skapas av att man kompletterar varandra. Jag tror mer på den sistnämnda, men självklart har man vänner som liknar en själv. Men jag tror det finns en större risk för konflikter om man är för lika varandra.

Detta kan man hålla på analysera i hur mycket som helst...